Läskigt när man hittar bilder på sig själv från förr & inser att man faktiskt var bra mycket smalare...
Vid tidpunkterna för de här bilderna så kände jag mig så brutalt fet, irriterad över att jag inte fick på mig en storlek mindre i jeansen, min mage stack ut etc.
Ändå så var jag så lat att jag inte gjorde något åt det, jag fortsatte att äta mina nutellamackor och drack mina mängder läsk varje dag.
Visst, jag var sjuk vid den tiden och hade en del problem med saker & ting men ändå.

Jag 16 år, 168 cm & 47 kg














19 år, 168 cm & 65 kg och anledningen till att det var dags att börja ta tag i sig själv!


Jämfört med idag var jag en pinne back then...
Och jag har försökt att "gå ner i vikt" innan men gett upp efter några veckor till slut ändå.
Nu har jag ändrat målsättningen från "gå ner i vikt" till att "må bra & bli fit".
Vågångesten försvann ganska på en gång och det känns som om att man investerar i sig själv när man går till gymmet istället för att man "plågar sig smalare".
Jag gillar verkligen känslan av att vara nöjd med att man klarade ett visst antal reps eller en viss tyngd på någonting.
Att komma hem och känna att kroppen mår jädra bra. :-)

Visst, jag vet att jag aldrig kommer få en sån där grym kropp som vissa har eftersom att jag har en ganska dålig grund i min kroppsform. :P
Verkar ligga i familjen att bli ganska rund kring "kvinnans problemområden" dvs stora lår, breda höfter, mage etc. ^^
Får se hur långt det här tar mig! :-)