praktik suger

Jag har (som de flesta som läser kanske redan vet) problem med panikångest...
Både måndag och tisdag av praktiken fick jag gå in på toaletten och försöka lugna ner mig..
Jag har aldrig failat en praktik någonsin. 
Praktik är något jag verkligen uppskattar då man oftast får lära sig nya saker!
Typ Skansen... Där passade jag på att fråga djurskötarna så mycket som möjligt om djuren för att få lära mig mer.
Även fast ryggen värkte av allt krattande så klagade jag inte en sekund.
De sa till mig att de uppskattade mitt sällskap och jag fick till slut även egen nyckel och gå iväg till djuren och göra saker själv.
Det måste ju betyda att jag gjorde något bra?

Den här praktiken i djurbutiken har sugit get.
Har i stort sett bara fått uppgifter som egentligen inte skulle göras "påhittade uppgifter" kallar jag det.
Istället för att släppa iväg en hem tidigare så gav de en påhittade uppgifter...
De gav mig instruktioner som jag följde som sen helt plötsligt var fel.
Då stod personalen och viskade i grupp om att jag gjort fel och sedan skickade de en från gruppen att säga till mig att jag gjort fel.

Dumma blickar och ögonen som letar fel vad man än gör.
Jag klarar inte av sånt. Jag gör verkligen inte det.

Jag har gråtit när jag kommit hem och har inte velat gå tillbaka.

I onsdagsmorse vaknade jag och bah "idag är det nog".
Har försökt att ringa praktikplatsen både före och efter öppning - inget svar.
Tog kontakt med APU-värden på skolan som inte heller haft tid.
Till slut så fick jag tag i henne varpå hon skyllde på mig att allt var mitt fel.

Jag sa att jag vägrade gå tillbaka.
Så hon ringde upp dem och sa att jag inte kom tillbaka.

Varpå praktik-chefen ringer..
Säger att;
* jag ska vara lycklig för att jag fick praktisera där eftersom att de hade sagt nej till sååååå mååååånga andra.
* med den här stilen kommer jag aldrig att få ett jobb (hej jag har två jobb redan)
* jag bara gjorde allt dåligt och slarvigt
* "du är faktiskt 19 år och måste växa upp"
Jag är vuxen nog att inse  att jag inte klarar av att vara där med sådana människor.
Aldrig i helvete att jag utsätter mig för sånt.

BLÄ.
Som om att man inte hade det jobbigt nog hemma liksom...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0