Tomt, tomt, tomt...

Tankarna ekar inombords.
Jag vet inte ens vad jag tänker på längre.
Allt är för mycket.

Rejäl dipp.
Glömt medicinen.
Jag får skylla mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0