Vet inte hur sjuk en apa är i och för sig...

Men idag har verkligen varit toppen på min sjukvecka tror jag.
Brutal huvudvärk idag igen, kroppen kändes som om att den tillhör 90-åriga Agda och halsen har gjort ont.

Pappa kom hem och ringde vårdcentralen.
De sa att sålänge jag inte hade någon hög feber så var jag utom fara.
Jag var inte sjuk.
"Ring efter helgen om febern går upp".
Suck.

Bestämde mig för att äta i alla fall.
Frukost vid ca. 15-tiden. Gårdagens makaronilåda.

Det gick inte så lång tid innan jag började bli illamående.
Känner det där slemmiga salivet som bildas i munnen, man spottar och det kommer tillbaka.
Salivet som berättar att man snart blir av med det man åt.

*Känsliga läsare varnas :P *

Satt inne i badrummet lutad mot väggen.
Spelade quadrapop på mobilen.
Kände det där sista saliväcklet...
Spottade. Lutade mig framåt och allt kom upp igen.
JAG HATAR ATT SPY.
Det är det äckligaste som finns.
Känna av reflexerna som kör för fullt och man inte kan stoppa dem.
Man är maktlös.

En stund upphörde det.
Jag kände lättnad för några sekunder, innan det drog igång igen.
När det till slut var slut på riktigt, sköljde jag munnen med vatten för att få bort den äckliga smaken.
Känslan.
Kikar upp i spegeln, ser tårarna som runnit.

Att spy är ungefär som att vara bunden och bli misshandlad.
Man kan inte skydda sig, man kan inte göra något.
Man kan bara vänta tills det är över.