Mörkret närmar sig

Med stora steg...
Så även SAD-en.

Tårarna rinner ner för kinderna.
Känner panikångesten stiga.

Varje natt dör jag.
Varje dröm.
Ingen hjälper mig.
Jag ber och ber...
Ingen.


Känns nästan som att någon är ute efter mig...
Någon som vill att jag ska lida till absolut max.

Ingen sömn inatt inte, ingen sömn inatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0