ten days of perfect tunes
the colors red and blue
we had a promise made
we were in love

to call for hands of above
to lean on
wouldn't be good enough
for me, no



Första gången jag hörde den här låten var när jag var inlagd på psyk i somras.
Jag satt på ett fönsterbräde och tittade ut över promenadvägen och sjön.
Hörde megamongot (jag döpte henne till det) springa i korridoren och göra "brumljud".
Hon kan ha varit max 8 år. Jag tyckte synd om henne.
Vid tidpunkten jag hörde denna låt så var jag så positiv till min egen framtid.
Jag hade en framtid.
Ibland kan jag numera tveka om jag måste svara på den frågan...
Vad är en bra framtid för mig?
Hur skapar jag den?

Jag lyssnar på låten...
Känner känslorna jag hade just då om att allt skulle bli bra igen.
Jag var inte sjuk. Leendet jag bar.

Leendet...