Typ Skansen... Där passade jag på att fråga djurskötarna så mycket som möjligt om djuren för att få lära mig mer.
Även fast ryggen värkte av allt krattande så klagade jag inte en sekund.
De sa till mig att de uppskattade mitt sällskap och jag fick till slut även egen nyckel och gå iväg till djuren och göra saker själv.
Det måste ju betyda att jag gjorde något bra?

Den här praktiken i djurbutiken har sugit get.
Har i stort sett bara fått uppgifter som egentligen inte skulle göras "påhittade uppgifter" kallar jag det.
Istället för att släppa iväg en hem tidigare så gav de en påhittade uppgifter...
De gav mig instruktioner som jag följde som sen helt plötsligt var fel.

Då stod personalen och viskade i grupp om att jag gjort fel och sedan skickade de en från gruppen att säga till mig att jag gjort fel.

Dumma blickar och ögonen som letar fel vad man än gör.
Jag klarar inte av sånt. Jag gör verkligen inte det.

Jag har gråtit när jag kommit hem och har inte velat gå tillbaka.
I onsdagsmorse vaknade jag och bah "idag är det nog".
Har försökt att ringa praktikplatsen både före och efter öppning - inget svar.
Tog kontakt med APU-värden på skolan som inte heller haft tid.
Till slut så fick jag tag i henne varpå hon skyllde på mig att allt var mitt fel.

Jag sa att jag vägrade gå tillbaka.
Så hon ringde upp dem och sa att jag inte kom tillbaka.

Varpå praktik-chefen ringer..
Säger att;
* jag ska vara lycklig för att jag fick praktisera där eftersom att de hade sagt nej till sååååå mååååånga andra.
* med den här stilen kommer jag aldrig att få ett jobb (hej jag har två jobb redan)
* jag bara gjorde allt dåligt och slarvigt
* "du är faktiskt 19 år och måste växa upp"

Jag är vuxen nog att inse  att jag inte klarar av att vara där med sådana människor.
Aldrig i helvete att jag utsätter mig för sånt.

BLÄ.
Som om att man inte hade det jobbigt nog hemma liksom...

Synd att man inte såg såna snyggingar när jag och Sanna åkte till London -07! :P

Del 2
Frågeställning 1

Hur påverkar sociala medier våra liv på gott och ont?
Ska vi se saker från den ljusa sidan så har livet blivit så mycket enklare med sociala medier!
Jag kommer ihåg när jag var liten, eller liten och liten… Jag gick i årskurs fyra och hade precis fått min första mobiltelefon.
Det var en Nokia 3310i med polyfoniska ringsignaler, det där ”i” var jätteviktigt för det betydde att jag hade färgskärm!
Om jag var lycklig att den hade färgskärm…
Idag har jag en ”halvsketen” Sony Ericsson-telefon, som spelar både mp3 & mp4, filmar, tar kort och surfar på internet.

Sociala medier har tagit ett sånt stort kliv på bara några få år…
När jag var mindre satt man inne och ”surfade” på lunarstorm, chattade – det var grejor det!
Vad gör vi nu för tiden?
Vi sitter inne på msn och facebook… Vi skriver dagbok på nätet så att alla kan se och lämna en liten hälsning.

På min tid då jag hade en Nokia 3310i, då var jag alltid ute och lekte på dagarna.
Gungade i parken, körde mooncar (om man hann före de stora killarna som sprang snabbare), badade, cyklade, åkte inlines…

Sociala medier har sabbat det hälsosamma livet jag hade skulle man kunna säga…
Varför gå ut och leka i parken när Disney Channel (fatta att Disney har en egen kanal på tv! På min tid gick man på bio och såg 101 dalmatiner för första gången) visar SvampBob Fyrkant?
Varför umgås med vänner när vi kan chatta med varandra hemifrån?
Man slipper faktiskt både borsta håret och sminka sig!

På kvällarna fick jag aldrig vara ute längre än till sju…
När det blev mörkt och gångtunnlarna ekade mer än någonsin så blev det helt plötsligt farligt att vara ute sa mamma.
”Gamla äckliga gubbar gör dumma saker med barn när det är mörkt ute”, därför sprang jag alltid hela vägen hem från min kompis som bodde tvåhundra meter bort samtidigt som jag höll krampaktigt i min Nokia 3310i.

 

Nu när barnen sitter vid sina datorer, inloggade på ”kamrat.com” eller liknande sidor där de försöker skaffa vänner, sitter de äckliga gubbarna på andra sidan nätet under ett alias ” Daniel, pojke 13 år” istället för att lura vid gångtunnlarna…
Nu säger jag inte att alla gubbar är äckliga & kriminella, det kan lika gärna vara tanter eller folk i min egen ålder.

Det blir mer hotfullt med IT, för man vet aldrig vad som finns på andra sidan!
En superhärlig nätdejt med romantiska Rickard kanske slutar i blodbad med en seriemördare istället.

Det sociala mediesamhället håller på att ta över världen, och trots alla hemska saker det kan medföra i och med mer lätt-tillgänglig information, så hänger jag gärna på utvecklingen!
Visst att någon psykopat kan kartlägga mitt liv lättare om jag geotaggar mig själv på facebook hela tiden så fort jag är någonstans…
Men det är ett medvetet val att tagga in mig på dessa ställen, och kan därför undvikas!

Använd internet på rätt sätt så är det inte farligt!

Av: Caroline Joelsson, hund 2 Säbyholm Utbildningar

Jag undrar verkligen vad det är med mig och att alltid lyckas anknyta till mord och såna saker som skräckexempel?!? x)

Förmiddagen gick jag med två hundgårdsvaktmästare och städade rastgårdar/boxar. :-)
Det var kul trots att det är skitgöra, och ena vaktmästaren hade gått på Säby för några år sen, så vi hade mycket att prata om, haha... :)

Efter lunch fick jag gå med en hunddressör med hans unghundar.
Vi började med rastning av alla hundarna, vi tog en var och gick åt varsitt håll på rundan så att vi möttes för hundmöten på vägen.

Sen satte vi in lilla Fantasi (ungefär 13 månader) i bilen och åkte ut från området och så in i skogen.
Dressören lade ett spår medan jag och Fantasi väntade i bilen...
Efter en kvart tog jag på henne selen och gick ut i skogen, visade henne spårupptaget och så var hon igång.
Spårade fint och koncentrerat de första 20 metrarna och sen började hon slå lite över spåret sen såg jag att hon började vinda istället för att spåra....
Väntade ut henne... Sen gick det fort!
En skarp högersväng, två steg framåt, en skarp vänstersväng och sedan rakt över stigen och ut i skogen på andra sidan.
Jag blev lite konfunderad över de skarpa svängarna (såna gör man väl inte på nybörjarunghundar?)..
Och nej, det gör man inte!
På andra sidan skogen hoppade Fantasi upp på en sten och sen satt hon där, tittade på mig och undrade när godiset skulle komma... -.-'

Vi fick börja gå tillbaka mot bilen och dressören hittade oss på vägen.
Tanken var ju liksom att vi skulle hitta honom. :P
"Den här hunden borde bo på landet eller något..." sa han, och jag förstår varför.
Den här lilla damen har öronen på sned och är en stor bebis-Schäfer. Överlycklig när man säger hennes namn och börjar liksom "dampa runt". ^^ 
Skitsöt! :D

När vi tränat klart så körde vi fikarast och sen började vi rasta alla hundarna igen.
Sen var min dag klar och då fick jag sitta i 1,5 timme bilköer...

Jag fick pengar i handen och hon bjöd på lunch! (typ high five på den) :)

Har strukit x antal meter gardin, tvättat fönster, städat skåp och dammtorkat...
Med tanke på agilityloppen jag sprang igår så har jag ont överallt...
Blir ju spännande i och med att jag jobbar på FHTE imorgonbitti. :p

Ska duscha nu och sen gå och lägga mig och ta det lugnt!
Känns som om att jag håller på att bli sjuk också... :/

Läjter!

Att ha sneglat på dig på gemensamma lektioner är nog det bästa medvetna val jag gjort det senaste året... haha. ;)